This is the second book following the families and their strange adventures "in our block".
RECENSION I EXPRESSEN 1 maj 2022
Gunnars pappa Roland jobbar med att häfta ihop saker och sätta in papper i pärmar. I rätt ordning. Men han har också ett växthus. Ett gigantiskt växthus, och under det oändliga rotsystem i vindlande gångar.
I Simon Jannerlands nya ”Ett djupt hål i vårt kvarter”, samma kvarter som i debuten ”Arga tanten i vårt kvarter” (2020), räddar Gunnar och hans vänner, med benäget bistånd av Gunnars mamma, stackars Roland från ett liv i häftapparatsmisär. Roland har gömt sig längst ned i myllan under sitt växthus, och där sitter han och bölar hjärtskärande, medan en hord av chefer sniffar efter honom där uppe i den ofantligt tråkiga verkligheten. Endast ett veritabelt fältslag, med tomater och gurkor som vapen (”ett vegetariskt fyrverkeri!”), kan lösgöra honom från pärmväldet.
I Simon Jannerlands nya ”Ett djupt hål i vårt kvarter”, samma kvarter som i debuten ”Arga tanten i vårt kvarter” (2020), räddar Gunnar och hans vänner, med benäget bistånd av Gunnars mamma, stackars Roland från ett liv i häftapparatsmisär. Roland har gömt sig längst ned i myllan under sitt växthus, och där sitter han och bölar hjärtskärande, medan en hord av chefer sniffar efter honom där uppe i den ofantligt tråkiga verkligheten. Endast ett veritabelt fältslag, med tomater och gurkor som vapen (”ett vegetariskt fyrverkeri!”), kan lösgöra honom från pärmväldet.
Till skillnad från ”Arga tanten” åtföljs den här boken inte av tillhörande musik, men det behövs inte heller. Själva språket är musikaliskt nog, och jag njuter när Gunnar får vara ”blek som ett ägg och svettig som en skogssnigel”. För jag minns ju hur ljuvligt det var att läsa riktigt fläskigt bildspråk som barn, och hur tråkigt det var när orden bara pedagogiskt talade om för mig vad jag skulle känna och tänka. Simon Jannerland har den där smaskiga ordglädjen som en liten läsare behöver. Dessutom är illustrationerna inte bokens starka sida. Det är svårt att konkurrera med alla fantastiska bildkonstnärer som skapar barnböcker i dag, och Jannerland är mer som en hyfsad serietecknare. Det vore intressant att läsa kapitelböcker av honom, med mer utrymme för berättelsesvindel och ordkonst.
Med det sagt: här får vi en gripande liten saga om en pappa som måste släppa taget om sin växthusdröm, eftersom han inte står ut med att det är så bråttom, bråttom (snygg blinkning till Alice i Underlandet) på jobbet. Växthuset får säljas, men Roland och Gunnar kan odla ändå. Lite överallt. Och se hur blommor och grönsaker sakta, sakta får liv. En insprängd visdom om att allt inte måste gå så hysteriskt fort hela tiden. Men det blir inte förnumstigt. Humorn plirar i varje bokstav, och då slinker naturromantiken ned utan jordig bismak.
Med det sagt: här får vi en gripande liten saga om en pappa som måste släppa taget om sin växthusdröm, eftersom han inte står ut med att det är så bråttom, bråttom (snygg blinkning till Alice i Underlandet) på jobbet. Växthuset får säljas, men Roland och Gunnar kan odla ändå. Lite överallt. Och se hur blommor och grönsaker sakta, sakta får liv. En insprängd visdom om att allt inte måste gå så hysteriskt fort hela tiden. Men det blir inte förnumstigt. Humorn plirar i varje bokstav, och då slinker naturromantiken ned utan jordig bismak.
/MARTINA MONTELIUS
